Vårt uppehälle i Warnemünde blev lite kortare än planerat. Vädertjänsten hotade med dålig väder över helgen och då skulle vi ha blivit fast i marinan i en vecka till. Det hade blivit för dyrt
och så ville vi jo vara hemma till flygfesten i Dala-Järna. Det fanns inte mycket att fundera över avresan. Vi började med svag vind men fick senare på Östersjön fina sydvästliga vindar och sjömilen rullade åter
på. Mitt mellan Tyskland och Sverige blev det plötsligt invasion av många olika insekter. Båten var stundvis täckt av blomflugor. Dessutom såg vi getingar, nyckelpigor och olika fjärilar. De hade visst följd med
vinden men hamnade till slut oftast i vattnet. I Kalmar hade vi stämt möte med Eva och Magnus, som vi lärde känna i Brasilien. De hade flugit hem före midsommar. Marinan var full när vi kom fram på kvällen, men vi fick
plats utanför en finsk seglare. Det blev trevliga samtal med det finska paret ombord, som planerar starten för en långsegling i nästa år. Så kom Eva och Magnus och hälsade på ombord. Skönt att få krama
om varann, vi har jo så många gemensamma minnen. Kalmar blev första svenska hamn för oss. Vi kollade helt förskräckt på alla båtar med svenskt flagga, ja just, vi var jo hemma i Sverige nu. Helt ofattbart. Efter
en natt, på förmiddagen den 25. Juli fortsatte vi norrut. Vi hade fortfarande fin sydvästlig vind. Från Kalmarsund satte vi kurs mot Gotska Sandön. Vi seglade förbi ön på östra sidan för att få en
bättre vinkel till vindriktningen uppöver. Från Svartklubben seglade vi inomskärs till Öregrund. Nu hade vi fått kontakt med några seglarkompisar och bestämde träff på vår favorit - ö Eggegrund
utanför Gävle. Vi gjorde alltså ett kort stopp i Öregrund för att handla lite färsk mat. Det var min första svenska butik på 2 år. Jag gick runt, runt, runt och visste inte vad jag skulle köpa. Något
jag såg direkt var att en del livsmedelspriser hade gått upp märkbart sedan vi lämnade Sverige 2007. Efter drygt två timmar var vi åter på väg. Den 28. Juli, kl. 23:45 svenskt tid förtöjde vi vid bryggan,
vid Eggegrund. Vilken känsla, nu var vi i princip hemma. Det tog lång tid innan vi kunde somna. Många tankar for genom huvuden.
Nästa morgon satte vi upp ett flaggspel med gästflaggorna av de länder vi hade besökt.
Vi fick några fundersamma blickar av de andra båtar. "Har ni varit på alla de ställen?" - Ja. "Med den här båten?" - Ja!
Vi träffade bekanta som har stuga på Eggegrund, det blev roliga timmar med mycket prat.
Men så väntade vi jo på Kurt. Till slut sade vi till varann: -nu får de snart komma, annars finns det ingen plats att lägga till här.- Och så kom sjöräddningskryssaren in i viken, nu skulle alla bryggplatser
vara upptagen. Nej, men väntar! Vem är det ombord där? Jo, Kurt, Olle och Arthur hade fått följa med. Där överraskade de oss reellt.