Den 18. maj började vi med att tanka vatten och sedan klarerade vi ut från Bermudas. Strax före lunch kunde vi meddela Bermuda Radio att vi tänkte lämnar St. George. Det var fritt fram och de önskade oss en god segling.
Första dygnet blåste det bara en lätt bris och vi fick testa vårt tålamod på direkten. Sedan följde ett dygn med fin vind och så åter flera med lätta vindar, då vi kom ganska nära ett högtryck.
Under första natten fick vi bevittna uppskjutningen av en rymdfärja från USA. Himlen var så pass klart att vi kunde se henne ända tills hon lade sig på omloppsbanan för rymdstationen, som passerade lite senare. Det var
häftigt! Dag 5, när vi plågade oss framåt i 2,5 knops fart, såg vi en annan segelbåt. De var från Norge och passerade oss motorseglandes. Det kändes nästan deprimerande. Men väderfaxen talade om för
oss att det snart skulle bli ändring. Två dygn senare passerade första lågtryck med vindar på ca 15m/s. Då blev det också nytt rekord på tillbakalagd dygnsdistans. Med bara Genua II seglade vi hela 153 sjömil!
Samtidig med vinden kom en förfärlig kyla (17grader), långa underställ och tjocka täcken kom fram fort. Efter lågtryck blev det ett dygn med nästan stiltje och högtryck, men nästa lågtryck lurade redan.
Denna gång fick vi en "Gale varning", och den varslar då för vindar
mellan 35 och 45 knop (ca 17 - 23 m/s). Vi har ingen vindmätare, men vi uppskattade att det blåste som mest 18 m/s und natten. Tur var att det blev vindar
från sydväst och med minsta focken uppsatt, följde vi bara med. När det är sånt väder och sikten mycket dålig hoppas man bara att ingen annan är i närheten. Så följde åter svag vind, följd
av hård väder. Denna gången fick vi under nästan 2 dygn mellan 13 och 20 m/s rakt i näsan. Tidvis regnade det ymnig och sikten var lika med noll. Efter detta följde åter lätta till mycket lätta vindar. Och vi
som hade vald norra rutten, för vi ville helst undvika stiltje och sånt elände. Men så kom en stabil västlig vind och vi seglade plattläns, med seglen utspirade åt vars en sida, i nästan 3 dygn. Åter ett dygn
med stiltje och lätta vinda från norr, vilket bara kunde betyda, att vi hade ännu ett lågtryck att vänta. Men vindarna höll sig denna gången till 10 - 13 m/s och nästan exakt 3 veckor efter vi hade lämnat Bermudas
kom vi fram till Horta på Fajal, Azorerna. Fiskelyckan var under hela resan lika med noll. Vi hade bara ett napp av något stort som kapade linan ovanför tafsen. Vi såg någon val på avstånd och några gånger
kom delfiner på besök. Vi hade hört från andra seglare att det skulle vara ett rikt djurliv på denna etapp, vilket vi tyvärr inte fick uppleva. Dem sista dygnen blev vi tvungna att segla med mindre segelyta än vad som
var möjligt. De undre, främre vanten hade fått ta mycket och på en sida satt redan 3 trådar lös.
Som ni förstår blev det många segelbyten under denna resa, vi använder jo fortfarande vanliga försegel.
Inför denna etapp hade vi haft många funderingar, men i egentligen var det inte så jobbig. Om vi bara inte hade frusit så förfärligt.