Kanarieöarna 16.nov 2007 - 10.jan 2008

Vi fick en fin segling ner till Graciosa, som är lilla grannön till Lanzarote. Vi behövde 2 1/2 dygn för denna etapp.

När vi åkte in i hamnen fick vi se en hel del folk uppe på piren och så ropade en tysk röst att vi kom precis i rätt tid, för de hade fredagsparty. Det var Jochen och Susanne från tyska "Jurmo" som vi träffade senast i Camariñas i Spanien. Vilken glädje! Vi somnade ändå tidig denna kväll. Nästa morgon hann vi bara komma upp då kom Jochen med färsk frukostbröd. Vi hann äta hälften då knackade någon på: "är det någon hemma?". Förvånade gick vi upp och där stod en liten person med pigga, glada ögon; Sylvia från svenska båten "Chiquitita". Snart kom även hennes man Arne och så var vi i gång. Sylvia och Arne har seglat 6 år mest i Karibien, nu har de varit hemma i 2 år. Nuvarande långsegling är på obestämd tid. Vi hann prata i några minuter då kom Björn, en norrman och tyckte det var trevlig att få prata med andra skandinaver. Möten med andra seglare är det bästa som finns.

Att marinan skulle vara prisvärt hade vi redan läst och hört. Men hur billig, det fick vi först veta på måndagen, när hamnkontoret åter öppnades. Vi betalar 3,91 EUR per dag men då finns varken vatten eller el på bryggorna.

 Här på Graciosa är tempot åter mycket lugnt, mañana.

Vi behövde några dagar för att varva ner från storstadstempot i Funchal. Mellan Graciosa och Lanzarote finns färjor, men vi längtar just nu inte till turiststroken. Här finns två byar, inte många invånare, några butiker som har det viktigaste och ett par restauranger. Internetkaffeet öppnar åter den 1. december. I duschen är vattnet så varmt som luften och solen värmer upp det. Turisterna som kommer hit på vintern vill ha lugn och ro. Man kan hyra rum eller apartments, man kan tälta eller segla hit som vi. Ön är mycket torr, vattnet kommer från Lanzarote där de avsalta havsvatten. Havet är rent och mer än 20 grader varmt. Människorna här är lite avvaktande, men när man har varit här i mer än en vecka börjar de känna igen en. De gillar och prata med oss, trots att vi inte förstår så mycket. Hamnchefen är otrolig snäll och talar även lite engelska, han hjälper med allt han kan.

Graciosa visade sig vara perfekt för att koppla av och reflektera lite. Vi har under de gångna månaderna fått så otrolig många nya intryck av olika kulturer och människor att vi behöver lite ro nu.

Vi är nu 3 svenska båtar här; Chiquitita, Nanoq och vi. Vi umgås mycket med varann.

Sylvia och Arne har upplevt så otrolig mycket under deras seglingar, så det är ett stort nöje att lyssnar på dem.

Men så hände det som är allas mardröm, Sylvia på Chiquitita fick en hjärtinfarkt. Hon hade inte de vanliga symtomen och tog det hela inte riktig på allvar i början. Men allt gick bra, efter sjukhusbehandling med kärlröntgen och en insatt stent är hon åter hemma på båten.

Vår vindgenerator laddade inte längre som han borde. Med Arnes hjälp mätte vi effekten och han dömde ut regulatorn. Det var bara att ringa till Sun Wind i Stockholm, vi har jo fortfarande garanti. De skickade också ett nytt kretskort till oss. Tyvärr hade de ingen erfarenhet av utlandsförsändelse och skickade paketet med Schenker International. Paketet kom inte längre än till Barcelona. De skickade ett nytt kort och denna gång kom vi överens att det skulle skickas med vanlig post till Svenska Kyrkan i Las Palmas.

Dagen innan vi lämnade Graciosa dök en märklig båt upp. Det var tre killar ombord som kom roende. Det var alldeles för intressant och vi bjöd in de till kvällsmaten för att få veta lite mera om deras bestyr. En av de tre ska ro ensam över Atlanten i början på nästa år, vilket en av de andra killar redan gjorde i fjol. Tja, vad kan man säga: vi är imponerade. På de här länkarna hittar ni deras hemsidor: www.hun-solo.hu och www.atlantix.eu .

Det var alltså åter dags att klarera ut och segla vidare. Nästa mål var Las Palmas på Gran Canaria. En resa på ca ett dygn. Etappen var lugn, men det var inte trevlig att segla nära öarna. Sjön var gropig och vågorna studsade åt alla håll. Hamnen i Las Palmas är Spaniens tredje största hamn. Marinan är helt ok och vi betalar 42 EUR per vecka inkl. el, vatten och dusch. Las Palmas är åter en riktig storstad med allt vad det innebär. Andra veckan blev några båtar utsatt för tjuvar. De smög ombord tidig på morgonen innan det blev ljust och stal allt de snabbt kunde få med sig. Besättningarna var ombord men märkte ingenting, det gäller att låser på natten fast man är ombord. Julhandeln var i full gång och bortsett från trafiken gick det hela väldig lugnt till. Här tar man sig tid att handla, allt diskuteras noga med varuhuspersonalen. Människorna här är otrolig snäll och hjälpsam. Ankomstdagen ville vi hälsa på Sylvia på lasarettet, vi gick upp till gatan och frågade en man efter vägen. Han talade bra engelska och erbjöd sig att ordna taxiskjuts åt oss. Men så ändrade han sig och ville skjutsa dit oss, det var ingen omväg för honom, sade han. Han följde med in till lasarettet och hjälpte oss till rätt avdelning. Han ville absolut inte ta emot några pengar.

. Las Palmas är ett bra ställe att fylla förråden och att fixa båten för fortsatt resa. Det finns nästan allt att köpa. Livsmedelsmarknaderna brukar köra ut varorna till båten om man handlar för mer än 60 EUR. Och det är jo ingen konst när man ska bunkra för minst 2 månader. Vi ångrar att vi inte köpte fler köttkonserver i Sverige. Här finns inte mycket att välja på och så är konserverna även dyra. Det finns inte heller annat än vetemjöl (vanligt, fullkorn och rostad). Så bakningen blir lite ensidig.

Tillsammans med Sverker besökte vi Svenska Kyrkan i Las Palmas. Vi fick ett hjärtligt välkomnande, Lennart och Norma Thylander är två hjärtans goda människor. Torsdagen före jul skulle de ha en trivselkväll och Lennart frågade oss om vi inte ville komma dit och berätta lite om långfärdsseglingen. Och så blev det. Det blev en trevlig kväll med mycket sång och berättelse. Tiden gick fort i Las Palmas, vi fick besök av församlingsmedlemmar och prästen med fru kom på julaftons förmiddag. Via Svenska Kyrkan köpte vi både julkorv och Janssons frestelse. Julaftonen firade vi tillsammans med Sverker. Sverker hade bjudit Lennart in att segla med honom på Juldagen. Det var första seglats för honom. Även jag följde med och dokumenterade det hela med kameran. Det var skoj att segla, nu ser jag fram emot nästa etapp. Men vi ska ligga kvar några dagar till här. Vi har inte hunnit se något annat än Las Palmas.

Annandag Jul var det så dags för Sverker att kasta loss, hans mål är Brasilien. Om allt blir som han planerar kommer vi inte att träffas på en mycket lång tid. Det känns ledsamt, vi tillbringade mycket tid med varann och har haft väldig trevlig. Vi önskar honom en fin tid med positiva upplevelser, goda vindar och säkra ankringsplatser.

Ja kära vänner, nu börjar det dra ihop sig! Vädret har stabiliserats och vi är så gott som klart med alla förberedelser inför nästa etapp. I dag är den 8. januari 2008 och som det ser ut kasta vi loss någon gång denna vecka med mål Västindien. Vi har inte bestämt än om vi ska segla via Cap Verde, det avgör vi efter vägen. Nu ligger det ca 2700 nautiska mil framför oss och det känns mäktigt. Seglingen kan ta allt mellan 3 veckor och drygt en månad, beroende på väderförhållanden. Det blir mycket horisontskådning. Det betyder att det dröjer ett tag innan vi kan höra av oss här igen, så ha tålamod!