Tyskland 30.juni - 1.augusti 2007

Vågorna var fortfarande höga och det blåste frisk, så jag var verkligen rädd i början. Men Rolf tyckte inte att det var någon fara och vi seglade med full segeluppsättning i väg. Jag borde kanske nämna att vinden blåste även nu från syd till sydväst, alltså rakt framifrån. Under natten tilltog vinden så vi var tvungna att reva storseglet. Vi seglade nu bara med genuan och gjorde ändå ca 6 knop fart. Vågorna bara växte och sköljde över oss gång på gång.

På lördag förmiddag fick vi några timmar med lite lugnare väder. Vi passade på och åt lite, Rolf försökte lägga sig nere i båten men det var för mycket sjögång. Under dagen tilltog vinden igen och vågorna blev ännu större. Vindriktningen hade nu blivit så vi var tvungna att kryssa. Vårt mål att segla direkt till Wismar övergav vi och valde Rostock i ställe. Vi behövde verkligen vila ut nu. Kl. 22:00 den 30.juni passerade vi hamninfarten i Rostock-Warnemünde. Vi gick in iden ny marinan "Yachthafen Hohe Düne" direkt vid hamninfarten.
Där finns plats för ca 750 båtar så vi behövde inte trängas.

Ja, vad har vi lärd oss på denna etapp?:

Saltvatten hittar hål in i båten som man inte hade en aning om att fanns!

Ben och armar kan se ut som en regnbåge!

Spisens rostfria stål är hårdare än min näsa (tro inte att jag visa bilder på det)!

Man kan vara vaken i 34 timmar (men vi har sovit i kapp de nu)!

Vi ska stanna här i drygt en vecka för att träffa min familj och vänner. Nu ska vi vara turister, som tur är så är det inget bikiniväder här heller!

Vilken fantastisk tid vi hade i Rostock med familj och goda vänner!

Vi fick se en hel del och blev bortskämda.

För att ta sig över till Warnemünde fick vi använda en barkass och på den hade vi kul, kan jag lova.

Kaptenen är en rolig prick. Marinan har all service man behöver och fungerade fint för oss.

Närheten till hamninfarten gjorde den extra intressant. Nästan varje dag låg ett stort kryssningsfartyg mittemot och på kvällarna fick man ser fina skådespel när de gav sig av. Värst var så klart ett skepp från Bahamas med många

US-amerikaner ombord. Det hade varit en hel del jippon under eftermiddagen, på kvällen fick vi se en uppvisning av 2 bogserbåtar. Har ni någonsin sett bogserbåtar dansar vals och boogie? Vi har!

Sedan var det dags för "Jewels of the Seas" att ta farväl. På Piren spelade de "Time to say goodbye", skeppet signalerade sin avgång och alla båtar omkring svarade. De gled sakta mot hamnutfarten med en armada av mindre båtar på sidan om. Solen hade precis gått ner och ett fyrverkeri startades vid hamnutloppet.
Man kan få "ståpäls" för mindre.

Det var samtidig vår sista kväll i Rostock och vad kan man önska sig mer än ett sånt farväl?

Från Rostock tog vi oss via Kühlungsborn till Grossenbrode-Fähre vid bron till Fehmarn. Seglingen från Kühlungsborn till Grossenbrode var åter väldig jobbig. Vind i kulingsstyrka, höga, korta vågor på grund av de grunda vatten i området. Ett försegel blåste sönder och vi var glada när vi kom i hamn. I marinan i Grossenbrode-Fähre stannade vi mellan den 11. och 15. juli. En marina vi verkligen vill rekommendera. Det är en gammal färjehamn, lite trång men inga problem alls att ta sig in. Och väl inne i hamnen ligger man helt skyddat för vind och sjö. Det är en privat marina som drivs av en familj. De sanitära utrymmen är fantastisk och man hittar allt man behöver. Cyklar får man låna gratis för att ta sig till närmaste ort (3 km). Seglarna som ligger permanent på marinan är otrolig snälla. När de fick se att vårt segel var sönder satt de i gång och ordnade transport till segelmakaren. Seglet blev lagat till nästa dag och Monika och Hartmut ställde åter upp och skjutsade oss dit. Segelmakaren hade gjort ett reellt jobb. Vi blev positiv överraskat över både kvalitet och priset. Vi fick åter besök av goda vänner och fick en trevlig tid.

Saken är bara den, ska vi någonsin komma till Nordsjön och vidare måste vi segla vidare. På Söndag morgon var det bara en svag vind men vädertjänsten lovade vind från ost-nordost. Det var bara att kasta loss. Tro eller ej, men vi fick segla hela vägen till Kiel i en fin vind akterifrån. Vi nådde Kiel-Holtenau efter 8 timmar och gjorde fast i marinan utanför slussen till kanalen.

Vår första resa i en kanal var nu nära. Hela kanalen är drygt 98 km lång. Vi hade planerat att göra genomfarten på två dagar. Fritidsbåtar får bara köra så länge det är ljust. Man får inte segla men man kan sätta ett stödsegel under förutsättning att man sätta upp konen som visar att man motorseglar.

Väderutsikterna för nästa dag var utmärkt (vi får jo alltid komma ihåg att vi inte har så stor motorkapacitet) och vi ställde klockan på 04:00. Vi trodde att det skulle vara full fart på fritidsbåtarna så fort det blir ljust, men alla sov mycket längre. Vi ville gärna ha någon annan segelbåt med oss när vi nu skulle slussa för första gången.  Jag anropade slussvakten via VHF och han sa att det var bara att komma och beakta ljussignalerna för infarten. Kl. 07:00 fick vi sedan sällskap av en tysk segelbåt. I slussen finns låga bryggor som fritidsbåtarna förtöja i. Hur enkelt som helst. Sedan går man upp till slussvakten och betala för kanalfärden, tillbaka till båten igen och så börjar de öppna portarna in i kanalen. Nivåskillnaden mellan Östersjön och kanalen var den dagen bara någon decimeter.

Visst kändes det i början lite frustrerande när de andra båtarna drog ifrån oss i kanalen. Men snart upptäckte vi hur fint det var. Det hände någonting hela tiden, möte med gigantiska båtar samtidig som en annan stor båt hinner i kapp. Ett fantastisk fint landskap och mycket fågelsång. Så vi tyckte inte längre att det var så farlig att krypa fram i 3 knops fart. Solen brände och vi fick snart sätta upp ett solskydd. Till lunch hade vi klarat en tredjedel av kanalen.

Vid Rendsburg finns de enda marinor i kanalen och vi gick in till Rader Insel.

Under eftermiddagen gick temperaturen upp till över 30 grader i skuggan, i båten 36 grader.

Nästa dag fick vi motvind mellan 10 och 13 m/s. Det var alltså ingen ide för oss att gå vidare. Så återigen väntade vi på gynnsammare vind. Resan har hittills tagit mycket längre än vi hade tänkt oss. Men vi är jo inte bundna direkt. Att bara kämpa mot kulingvindar är inte det vi är ute efter. Att vi inte alltid kan undvika segling i dålig väder är en helt annan sak.  På onsdagen fortsatte vi vår resa på kanalen med mycket motvind. Vi fick övernatta i kanalen en gång till. Idag är det Torsdag 19. Juli, och vi är nu i Brunsbüttel. I morgon bitti ska vi slussa ut med tidvattnet och om vinden tillåter har vi tänkt att ta oss till Helgoland. Det blir spännande att komma ut i Nordsjön för första gången. Få se om vi har gjort våra hemläxor när det gäller tidvatten. Tur att det nästan alltid finns folk man kan fråga.

Den 21. Juli var det då dags för vår utslussning. Med första tidvattnet seglade vi ut till Cuxhaven. Vi inväntade nästa högvatten och fortsatte ut ur floden Elbe till Nordsjön och Helgoland. I Elbe är det ganska så strömt och fast vi inte seglade så fort visade loggen 9,3 knop. Det tyckte vi förstås om, vi testade även att gå motströms men ni kan väl tänka er hur det gick. 

Helgoland är en mäktig röd klippa som reser sig 60 m ur havet, så det är svårt att missa.
Men väl på Helgoland var vi åter fast. Det var ingen idé att försöker, för det gjorde några andra och de kom efter några timmar tillbaka. Hamnen var väldig full och vi log förtöjda i 10-paket längst med bryggan. Gissa om det blev livat i nätterna när det åter blåste upp reellt. Så kom en väderlucka för de som ville ta sig söderut eller österut till fastlandet. Nu fanns bara de båtar kvar som ville vidare i riktning Holland och livet i hamnen blev mycket lugnare. Det gäller att acceptera läget och göra det bästa av tiden man ligger stilla. Helgoland är jättefint och dessutom ett litet skatteparadis (tullfria cigaretter). Vi promenerade mycket och fick upp konditionen reellt, även på Rolf. Vill man ta sig upp till övre delen av Ön får man går i många trappor. Det finns ett fantastisk simbad med bastuanläggning och vi njöt av värmen. I Tyskland bastar män och kvinnor gemensamt utan badkläder. Det var något nytt för Rolf. Vi var även på Helgolands grannö Düne. Stränderna där var öppen för alla slags badgäster: folk med och utan badkläder, helt påklädda och såna med päls. De påpälsade var knubbsälar och gråsälar. De simmade nyfikna rund bland all folk som badade och många berättade att de kunde vara riktig närgångna. Men vattentemperaturen var endast 17 grader och det räckte inte för att locka oss. Sammanlagt var vi 10 dagar på Helgoland. Den 1. augusti lämnade vi ön.