Under själva seglingen hände inte särskild mycket. Vi la aldrig upp något vaktschema utan bytte av varandra som vi orkade. På dagarna var vi oftast båda vakna. Och så på sen eftermiddag dag 5 fick vi se Porto
Santo. Klockan 22:30 kastade vi överlycklig ankare utanför hamnen. Hela resan tog alltså 5 1/2 dygn. Nästa förmiddag förflyttade vi oss in i marinan för att klarera in. Trots att öarna tillhör Portugal, vill de
har lite extra koll på båtarna och deras besättningar. Men vi tycker inte att det gör något, man ska ta seden dit man kommer.
Ön Port Santo är ca 41 kvadratkilometer stor och mycket karg. Vädret är torrt
och varmt. Vattnet är omkring 25 grader varmt, äntligen! För att se lite av ön följde vi med på en rundresa med buss, en taklös buss som kördes av en ung kille. Vi satt längst bak och känslan av att åka
berg och dalbana var nära. Chauffören trodde visst att han körde rally. Han stannade på 4 olika utsiktspunkter där vi alla så klart tog massvis med bilder. På ön byggs fler och fler dyra sommarhus och butiker. Prisnivån
ligger betydligt över Portugals, men så är jo också transportvägarna långa.
I marinan betalar vi 20,87 EUR per natt. De flesta andra båtar, som är större än vi, väljer att ligga för
ankare utanför hamnen. Men då får man vänja sig vid att båten rulla en hel del. Vi passade på och fixade lite på båten, målade på piren den obligatoriska hälsningen att man har varit här och
valde sedan också att ankra några nätter utanför hamnen. Då blev det bad och båtens vattenlinje blev rengjord, vi skulle ha höjd den lite till. Så sakta fick vi lust att komma vidare till själva Madeira. Vi
tog oss än en gång med jollen i land. Denna gång ville Rolf landa på stranden för att korta av vägen till sta`n. Jo då, landningen gick hyfsat i dyningarna, jag klarade mig med en blöt rumpa. Strax innan det blev
riktig mörkt skulle vi med jollen tillbaka. Jag satt redan halvblött i gummibåten och Rolf skulle precis ta sats för att komma upp.... Vågen kom, fyllde på lite vatten i jollen och puttade på den, tja och jollen puttade
på Rolf..... Men han klarade hatten! Det blev Rolfs första bad i Atlanten.
Som två blöta hundar, ösandes med en gympasko, tog vi oss tillbaka till båten.