Portugal 26.september - 13.oktober 2007

På kvällen den 26. september lämnade vi Baiona i Spanien med mål Póvoa de Varzim i Portugal. Det är dryga 50 nm och då passade det bra att segla på natten. Vinden var fortfarande nordlig och vågorna hade gått ner till omkring 3 meter. Men vi visste jo att de skulle lägga sig lite mera under natten. Klockan var 23:30 när vi seglade över gränsen, nu fick vi ställa klockan tillbaka 1 timme. Vi höll oss hela vägen långt bort från kusten, i de grundare områden är det fullt med olika fiskeredskap som delvis är dålig markerat. I höjd med Viana do Castelo blev vågorna märkbar lägre, vinden vred mera på nordost och resan blev trevligare. Mot morgonen fick vi hjälpa till med motorn då vinden periodvis försvann. Vi kom tidigare än planerad till Póvoa de Varzim och funderade ett tag om vi skulle våga går in i mörkret eller fortsätter till nästa hamn. Vädret var lugnt nu och vi tyckte att vi skulle göra ett försök. Vi gjorde fast vid incheckningsbryggan och föll i djup sömn. Efter vi hade avklarat alla formaliteter fick vi en plats i marinan och glädjen var stor när vi såg att även Sverker hade tagit sig hit. Här betalar vi bara 11 euro per dygn och då ingår el, vatten, dusch, internet på hamnkontoret. Väljer man att ligger kvar längre får man reella rabatter. En hel del engelska båtar ligger kvar här över vintern. Här mötte vi även Walter (en Leksing), som hade träffat kärleken och därför bytte till en större båt som de ska segla jorden runt med.
Det är fortfarande sommar här och just nu känner vi oss som i paradiset, igen. Härifrån kan man åka metro ända till Porto, vilket vi såklart ska prova på. Här är även butikspriserna mera rimliga. Euron har drivit upp priserna i de flesta länder som vi har passerat.

Jo längre vi stannade i Póvoa de Varzim, jo bättre trivdes vi. En liten stad där människorna bryr sig. I affärerna, på gatan, i marinan, i metron .... var som helst. Vi satt på en parkbänk och åt fikabröd, när vi letade efter en papperskorg och inte hittade den närmaste direkt, ropade och pekade folk omkring oss vart vi skulle gå. När vi satt utanför livsmedelsbutiken och inte passade rycksäcken så noga, kom direkt en man och sa att vi skulle se upp. Och all hjärtlighet och öppenhet vi mötte kändes alltid helt naturligt. Servicen och bemötandet i marinan var enastående och vi hoppas att vi kan lägga till där igen. Själva staden är en vild blandning av gammalt och nytt. Här är många hus på utsidan klädd i kakel. Kakel i alla tänkbara format och färger. Vi strövade en hel eftermiddag omkring och såg på kaklade hus och då hann vi bara se en bråkdel. Det fanns inget hänsyn till grannens färgsättning. Mönstren kunde vara så ...., vi stod bara där och glodde. Husägarna blev jätteglad att vi tog kort på deras hus. En talade lite engelska och förklarade för oss att kakel var det enda som klarade den fuktiga vintern bra. Hoppas de aldrig får våra inskränkande regler hur man ska måla eller klä fasaden. En dag fick vi uppleva en katolsk procession. Vi förstod inte riktig vad det rörde sig om men det var jättefin och gripande.

Och så åkte vi så klart metro till Porto. Att lösa biljetter vid automaten var inget problem då det fanns, så klart, någon som hjälpte. På varje metrostation gick någon i fin uniform som tog hand om oss resande. Porto är värt flera besök. Gamla staden nere vid floden finns på världsarvslistan. Smala gränder som känns spännande att promenera igenom. Och när man väl stå nere vid floden ser man de på andra sidan. Alla stora, kända Portvinsmärken. Över till andra sidan tog vi oss via Eifel´s bro. En järnkonstruktion i samma anda som Eifeltornet. På eftermiddagen åkte vi med bussen tillbaka till metrostationen, helt nyktra. Under resan tillbaka med metron lärde jag mig uttala Póvoa de Varzim på rätt sätt (till glädje för våra medresande). Vid varje station sa en trevlig röst vart vi var på väg.

Den som väger minst åker upp för att kolla riggen.

Men vad hjälper det att man trivs när man vet att vintern inte är så trevlig i denna region. Efter några samtal med killarna och kontorsdamen på marinan insåg vi att vi får lov och fortsätter söderut innan hösten och vintern kommer ikapp oss. Så följde några dagar med underhåll, inköp och stuvande. Sjökorten och hamnbeskrivningar för vårt nästa mål kom och då var det bara att ta farväl. En enorm överraskning blev slutnotan på marinan. Det skulle ha kostad 144 EUR, men då vi hade stannat mer än 11 dagar fick vi rabatt och betalade månadspriset som log på 90 EUR. Det har vi aldrig varit med om tidigare. På lördagen tog vi farväl av besättningarna på "Herrman Heinrich" och "Blue Nose", sedan kastade vi loss. Väderutsikterna var mycket bra och vi såg fram emot seglingen. Ändå hade vi ca 620 nautiska mil framför oss. Nu undrar säkert ni, som inte vet än, vart vi tänkte ta vägen?!  Vi var på väg till Madeiraön Porto Santo!