Från Bequia seglade vi förbi St. Vincent och St. Lucia. Ett dygns resa till Martinique. Vinden var inte helt som vi hade önskat och det blev lite kryss i slutet. Första natten ankrade vi utanför huvudstaden. Nu är vi åter
på en fransk ö och då är det inte så petnoga med klareringen. Nästa morgon kryssade vi till ankringen vid Fort de France. Även där var vi så klart inte ensam. Inklareringen kunde vi sköter via en dator
i båttillbehörsbutiken. Det var mycket enkelt och smidig. Redan då sa damen i butiken att det skulle bli strejk på torsdagen, men på fredagen är allt som vanlig. Vi handlade det vi behövde för nästa dag och
tog en dag med underhåll och vila. På fredagen var butikerna öppna igen, men inte riktig enligt schema. Vi lyckades ändå på fredag och lördag genomföra våra storinköp inför atlantöverseglingen.
På Martinique hittar man alla matvaror och konserver man vill ha till ett acceptabelt pris. Och på Guadeloupe hade de nu strejkat i två veckor och butikerna var tömda på allt.
På våra vandringar genom Fort de
France fick vi verkligen känslan av att vara i en stad i Frankrike. Ön är säkert fint och det var synd att vi kom dit under strejken. Men när de på måndagen utlyste generalstrejk och stämningen på land bara blev
sämre, gjorde vi oss klart för att komma därifrån. Rolf hade åter lagt ner tid på autopiloten. Man blir jo lite fundersamt, när kopplingarna på kretskortet i piloten inte är skyddat mot vatten och salt. Rolf
har nu lagt på några lager med nagellack och det verkar fungerar.
Mot kvällen drog vi upp ankare utan att klarerar ut och tog kurs mot Dominica.