Surinam 3.november - 28.november 2008

vrak från 2. världskriget

Seglingen började med svaga vindar, andra dygnet tilltog vinden och vi gjorde fin fart. Tidig på morgonen fångade Rolf en fantastisk god fisk, tyvärr vet vi inte vad den heter. Vi kom lagom vid lågvatten till yttre bojen, nu var det ca 10 sjömil till flodmynningen och ytterligare 10 sjömil till Paramaribo. I början lite kryss men med mycket plats åt båda sidorna och medströms blev det inga bekymmer. Nästan på timme två dygn efter vi hade lämnat Ile du Salut kastade vi ankare i Surinam River. Ganska så trött lade vi oss och föll i djup sömn. Någon signalerade utanför båten, men jag ville inte vakna. Till slut var jag ändå tvungen att kolla vilken envis j... det var som tutade hela tiden. Ruffnedgången var öppen och när jag kollade ut såg jag en polisbåt bakom oss. Så fort de såg att vi var vaken, kom de ombord för att notera alla personliga och båtens uppgifter. Tor och Mary på Neptune hade redan kommit några dagar före oss och vi fick god hjälp av de för att hitta myndigheterna. Först åkte vi till "Immigration"-kontoret, där fick vi besättningslistan stämplade så vi fick stanna i 7 dygn. Efter det åkte vi till ministeriet, där vi kunde ansöka om visum. Avgiften för visumet (30 EUR per person) betalade vi på Centralbanken och med kvittot gick vi åter tillbaka till ministeriet, så att de kunde börjar bearbeta vår ansökan. Redan nästa förmiddag var våra visum klara. Nu hade det kommit en båt från Scottland och de fick nu följa med oss på myndighetsvandringen. Efter vi hade hämtat våra visum, skulle vi till Militärpolisen. De var helt oförstående och skickade iväg oss. Sedan bar det åter av till "Immigration"-kontoret, där fick vi nu stämplar i våra pass. Nu skulle vi egentligen uppsöka tullen. Men kontoret vi skulle till renoverades och ingen fanns där, så vi skippade det hela helt enkelt. Nästan alla myndigheter hittade vi i gamla staden. Och efter två dygns springande fram och tillbaka, hade vi redan hunnit se en hel del. En fin gammal stad med fantastiska träbyggnader, men det fattas tydligen en hel del pengar för att underhålla allt.

Den 6. november seglade vi resterande 9 sjömil upp till Domburg. Här ligger ca 15 båtar från olika håll. Det finns några moringar, men annars är det ankring som gäller. Vattenkvalitet är mycket bättre än i de andra floderna vi har varit. Vi ligger ovanför huvudstaden och där finns inte så många människor. När tidvatten har gått utåt ett tag duger flodvatten till disk, dusch och tvätt. Även på båten växer det inte längre något skägg. Tillsammans med Neptune seglade vi längre upp i Surinam River, tyvärr blev det bara 9 sjömil längre in stopp på grund av en alldeles för låg bro. Men naturen var bedårande fint. Vi skippade tanken på att köpa en resa in till regnskogen, för nu var vi jo redan där. Vi ankrade på olika ställen och njöt av skogens musik. På vägen tillbaka till Domburg hittade vi utloppet från en smal bäck/kanal. Vi ankrade utanför och tog oss med dingen två timmar uppströms, ingen konst när man väntar på rätt tidvattenström. Vi belönades av ett mycket rikt fågelliv och aporna på sidan om. Vi stannade och gick i land, men det växte för tät, för att vandrar längre in. Jag skulle sprätta iväg en pinne från min påse, när den plötsligen började röra på sig, gissa om jag hoppade högt.

I Surinam hittar man så gott som alla folkslag och religioner. Alla har kommit hit för många generationer sedan, men håller sina matvanor och kultur vid liv. Det talas "Dutch", vilket är det holländska språket och hittills har alla vi har mött även kunnat engelska mycket bra. I staden ligger en Synagoga och en Moshe alldeles bredvid varann. Alla är mycket trevliga och här i Domburg känner vi oss även helt säker. I huvudstaden träffade vi på några tiggerier, men det är som i alla storstäder. Man får hålla koll på sina väskor. Att röra på sig är i Surinam åter mycket lätt. Det finns bussar och båtar som kör till de olika byarna och huvudstaden. En riktig tidtabell finns inte, bussarna avgår när de är fullsatt, men det dröjer inte länge, då det bara finns plats för 25 - 30 personer.

Igår kväll, den 15. november, åt vi middag ombord hos Tor och Mary. Mary lagar fantastiskt god thailändsk mat. Kvällen blev mycket trevlig. När vi kom tillbaka till vår båt förstod jag direkt att någonting var fel. Bonita kom inte upp för hälsa på oss. Rolf kollade efter ombord, men hon fanns inte där. Tidvattenströmarna är mycket starka här i floden och de hade gått upp för floden hela kvällen. Jag åkte först till de närmaste båtarna i strömriktning för att se om hon hade tagit upp sig där, men nej. Vi åkte sedan upp för floden och kollade längs med stranden. Gud så ledsen jag var. Men efter ca 1 km såg vi två lysande ögon och där satt hon. Hon hade tagit upp sig på en trädrot bland några buskar. Oh så glad vi blev, att kunna ta ombord vår lilla, blöta missa igen.

Resterande tid i Surinam gick mycket fort. Ett bra ställe att ligga stilla ett tag. Men vi hade jo bara visum för en månad och till Jul ville vi vara på Trinidad. Den 26. november seglade vi ut till Paramaribo och klarerade ut nästa dag. Sedan satte vi sprätt på resterande kontanter och förberedde oss för nästa etapp. På morgonen, den 28.november drog vi upp ankaret och satte kurs ut ur Surinam River, till Tobago. Vi klarade oss ut ur floden och tillräcklig långt ifrån kusten innan tidvattnet vände, helt utan motor. Vi är så van att planerar våra resor på detta vis, att vi inte längre tycker det är konstigt. Men skippern på en Engelsk båt talade om för oss: "We were talking about you in Jacare, witch speciell people you are. With your boat without a real engine". Det var jo bra, att de inte tyckte, att vi är speciella för övrigt.