ST. Vincent och Grenadinerna 24. jan - 2.feb 2009

Första stopp i Grenadinerna blev Union Island. Vi ankrade vid Clifton, en populär ankring i skydd av ett rev. Det finns en liten marina, barer, affärer och en liten flygplats. På flygplatsen fick vi också klarerar in. På ön är det ganska torrt och all frukt och grönsaker hämtas från St. Vincent. Priserna varierar, en del är hemskt dyrt för våra mått, annat inte. Man får alltid kolla och köpa sånt som de bofasta köper. Men en sak är helt klart, vi känner av att kronan är svag nu, de flesta valutor här är knutna till US-dollarn. Trots att det finns så många båtar här känns det inte trångt. Ankringen ligger helt öppen för den ostliga vinden, men revet gör att vi ligger ändå lugnt. Det blåser hela tiden mellan 15 och 25 knop (ibland mer), vindgeneratorerna ladda batterierna på kort tid. I dag den 28. januari hade vi tänkt segla till Naturparken Tobago Cays. Men vädret ska bli dålig under dagen. Grov sjö och 25 knop vind vill man inte ha när man ska navigerar bland rev och grynnor.

Vi tappade till slut vårt tålamod. Efter några vandringar på ön och fortfarande samma vindar, bestämde vi oss för att fortsätta norrut. Närmast norrut ligger Canouan, där släppte vi ankaret för natten.

Nästa morgon hade ett regnområde kommit in. Äsch, vi seglar väl vidare, tyckte vi. Det är jo bara knapp 40 sjömil till Bequia, om än i strömmande regn. Autopiloten tyckte inte som vi, han behöver bara höra ordet vatten, så lägger han av. Men nu hittade vi stället där vattnet tog sig in. Saltet hade lämnat ett vitt spår efter sig. Knapparna var inte helt täta. Rolf gjorde åter kretskortet rent och limmade nu ordentlig, så det inte skulle komma in mera fukt. Även på Bequia mötte oss samma bild, massor av segelbåtar, de flesta charterbåtar. Som tur är finns gott om utrymme. Vi gjorde några utflykter på land och sedan blev del en del snorkling. Vattnet är fantastiskt rent och det är rolig att glider över ett rev och känner sig som i ett jätteakvarium. En dag lockade svängande toner ur kyrkan, när vi kom runt till ingången, insåg vi att det handlade sig om en begravning. Nej, vi gick inte in.

Vi klarerade ut och fick fylla i exakt samma blankett som vid inklareringen på Union Island.