frivakt för Rolf & Bonita
Seglingen till Bermudas började hyfsat, men mot lunch, utanför Havanna, tilltog vinden. Och då den blåste rakt mot golfströmmen byggde den upp en grov sjö med korta vågavstånd. Efter en kort stund var vi redan
genomblöta, vågorna spolade kontinuerligt över båten. En del vatten lyckades söker sig även ner i båten. Vi får nog täta en hel del på Bermudas, den vanliga sikaflexen tål inte solen så bra.
Helvetet höll i sig ett dygn, då hade vi tagit oss tillräcklig långt norrut och golfströmmen ändrade riktningen norrut. Mellan Florida och Bahamas gick det nu undan, ibland 8-9 knop. Norr om Bahamas blev det åter vind
från NO - O, vilket gjorde att seglingen blev lite obekväm. Två olika vågriktningar gjorde saken inte bättre. Men efter ett par dygn fick vi våra sjöben tillbaka och livet ombord flöt på. När vi närmade
oss Bermudas anropade vi Bermuda Radio och varslade för vår ankomst. De var otrolig hjälpsamma med all information om inseglingen. Via VHF stämde vi av sjökorten och sedan ville de ha dem vanliga uppgifterna om båten. Särskild
var, att de ville veta exakt vilken säkerhetsutrustning vi hade ombord. Vi anlände mitt i natten till St. George och tog oss in via Town Cut Channel, det var inga problem. Allt är väl utmärkt och vädret var bra, dessutom hade
man hela tiden Bermuda Radio att fråga. Vi fick ankra i Powder Hole, karantän-ankringen tills myndigheterna öppnade nästa morgon. Kl. 04:00 låg vi för ankare och somnade fort. VHF-en hade vi så klart stängt av. Så
kl.10:00 väcktes vi av ett intensivt tutande och ropande. Det var pilotbåten som hade fått som uppgift att få liv i oss, vi skulle komma till inklareringen. Inklareringen gick snabbt och vi fick lägga oss bland de andra båtarna.
St. George är ett litet pittoreskt samhälle, trevlig att se. Prisnivån är ohygglig hög, 1 liter mjölk 26:-kr. Just nu längtar vi bara att få komma vidare. Så det blir mest prat om vädret. Som det ser ut
nu kan vi lämna Bermudas på måndagen den 18. maj.